I fredags träffades vi på kvinnocenter, som vi alltid brukar göra. Men denna gång skulle vi inte stanna där utan vi skulle besöka några av de deltagarna som inte hade kunnat vara med på länge. Vi hade förberedde te och kaffe, och sedan promenerade vi till Nouras lägenhet. Noura stod på sin balkong, högt upp i det blå och hälsade på oss som stod på marken. Vi sjöng för henne och gav henne en chokladask formad som ett hjärta. Nästa person vi besökte var Wafa. Hon gick ner för trapporna och kom ut på gården där vi bjöd henne på kaffe. Petra delade bröd med alla. Foccaccia. Alla älskade brödet. Sedan besökte vi Gülgun och Hikmet. De bor i samma hus, och åter sjöng vi och gav dem den hjärtformade chokladen. Det var fantastiskt att denna dag kunna dela glädje med de vi inte träffat på så länge, att genom vår närvaro, varmt te och kaffe, sång och lite choklad uttrycka vår kärlek och saknad. Till råga på allt, solen sken och marken var täckt av vit snö, vilket fick mig att tänka på en bruddräkt. Vi skrev meddelande i snön till varandra och världen som tecken på vår tillgivenhet till varandra. Och jag hoppas innerligen att vi snart kan ses utan närvaro av corona.
Skriven av Muna
